Du vackra

Du vackra. Du är inte här och min själ är alledes utom sig. I tanken minns jag din beröring över mig det fâr mitt hjärta att dansa.
Mitt hjärta tar mig till drömmarnas värld där jag dansar i en värld full av de mest underbaraste färger, de vackraste orden, det mest gudomligaste känslorna och där finns även du, du vackra.
Du vackra fâr mig att känna mig som ett sjungande träd och min själ kan dâ föralltid stâ i blom.

Jag är ditt allt

Du säger till mig lämna mig jag vill inte hâlla dig fast i olyckan. Men hur ska jag kunna lämna dig
jag e redan fast, fast i olyckan, fast i lyckoruset som redan har rusat förbi. Jag väger mitt liv mellan plus och minus.
Jag ber dig släpp mig aldrig fri och lât mig vara jag, kämpa för mig
Här är jag inte vem som helst utan jag. Jag är ditt allt.

det försvinner aldrig

det brister och gör så ont
tårarna kommer och jag känner mig yr
yr för jag känner så stark kärlek till de jag älskar.. eller
eller för det gör ont när det brister
det känns som att kärleken aldrig kan försvinna, den kommer alltid finns kvar där inne
kvar även hur sårad man har blivit
sårad av den man älskar
den biten kommer den sårade biten kommer ta en plats och stanna kvar i ens hjärta
jag lovar.. för det är så det känns
kärleken kan bara inte försvinna om den har funnits

eller

Romeo

Fri blick med längtan, saknar jag hans famn
Romeo min ängel, blunda och se att vi två är som en gud
Vill tro starkt och förevigt
är evigt galen med en fantasiful och mystisk dröm
Jag gråter förlorade under himmelen
Viskar modigt förlåt och vill ge min framtid åt den enda
Fly aldrig om själen ännu längtar

Frihet

Jag längtar att öppna mina vyer.
Få en frihet och sluta kväva min längtan, längtan efter vad?
Vad är det som får en att längta efter frihet?
Varför inte bara älska och ta vara på det man har, varför kan jag bara inte...
Bara se det bästa i det sämsta.
Varför koncentrera man sig i det negativa istället för att älska det positiva.
Finns det svar på mina frågor eller kan bara jag själv ge mig svar och finna dem i mig själv?
Vakna!!

Älskar, Älskar inte

Hur vet man att man verkligen älskar någon?
Hur kan man älska någon, när man inte kan acceptera den personens misstag och ovanor. Hur kan man älska någon när man inte älskar ALLT som den personen säger eller gör. Hur vet man att man inte bara lurar sig själv? Söker vi människor kärlek så mycket att vi accepterar andras misstag och åsikter, som vi egentligen inte står själva för? Eller är det lika för alla, att vi aldrig kommer hitta den personen som passar perfekt för oss eller kan man inte överleva förhållandet där man inte har olika åsikter?
Vad är älska?
Är det bara en känsla?
Usch vad mycket tankar jag har i mitt huvud. Måste nog börja jobba snart innan jag blir för filosofisk. hahaha

Obotlig Romantiker

Jag tror jag blir knäpp av alla dagdrömmar jag har.
Så länge jag kan minns har jag drömt om att den perfekta, romantiska mannen ska ta mig med storm. Lever mig in i romaner och romantiska filmer. Även om jag snart inser att det inte är så i verkligheten lyckas jag stanna kvar i mina drömmar ett bra tag. En underbara man som är obotligt förälskad i mig, ett stort hus med stor trädgård i vackra vyer och vi lever lyckligt resten av våra liv.
Åhh jag blir så trött på mig själv ibland!!
Jag är verkligen bördig och nördig. Men lyckas aldrig sluta drömma mig bort.

Mammut

Var och kolla på Mammut idag med Aysen och Bilgen.
En film som känns som att när filmen är klar så har man ingen tanke om den. Men ju längre tid efter filmen kommer fler och fler tankar upp. Jag känner mig illa till mods och inte säga vad det beror på. Är det ensamheten, strävan efter lyckan eller inte känna sig behövd?
Kan vi människor bli lyckliga eller kommer vi alla söka lycka livet ut. När kan man känna sig nöjd? Vad får en att känna sig i ro?
Jag har fått mig en rejäl tankeställare
???????