onsdag 28 januari 2009

Romeo


Fri blick med längtan, saknar jag hans famn
Romeo min ängel, blunda och se att vi två är som en gud
Vill tro starkt och förevigt
är evigt galen med en fantasiful och mystisk dröm
Jag gråter förlorade under himmelen
Viskar modigt förlåt och vill ge min framtid åt den enda
Fly aldrig om själen ännu längtar

tisdag 27 januari 2009

Frihet


Jag längtar att öppna mina vyer.
Få en frihet och sluta kväva min längtan, längtan efter vad?
Vad är det som får en att längta efter frihet?
Varför inte bara älska och ta vara på det man har, varför kan jag bara inte...
Bara se det bästa i det sämsta.
Varför koncentrera man sig i det negativa istället för att älska det positiva.
Finns det svar på mina frågor eller kan bara jag själv ge mig svar och finna dem i mig själv?
Vakna!!

Älskar, Älskar inte



Hur vet man att man verkligen älskar någon?
Hur kan man älska någon, när man inte kan acceptera den personens misstag och ovanor. Hur kan man älska någon när man inte älskar ALLT som den personen säger eller gör. Hur vet man att man inte bara lurar sig själv? Söker vi människor kärlek så mycket att vi accepterar andras misstag och åsikter, som vi egentligen inte står själva för? Eller är det lika för alla, att vi aldrig kommer hitta den personen som passar perfekt för oss eller kan man inte överleva förhållandet där man inte har olika åsikter?
Vad är älska?
Är det bara en känsla?
Usch vad mycket tankar jag har i mitt huvud. Måste nog börja jobba snart innan jag blir för filosofisk. hahaha

måndag 26 januari 2009

Obotlig Romantiker


Jag tror jag blir knäpp av alla dagdrömmar jag har.
Så länge jag kan minns har jag drömt om att den perfekta, romantiska mannen ska ta mig med storm. Lever mig in i romaner och romantiska filmer. Även om jag snart inser att det inte är så i verkligheten lyckas jag stanna kvar i mina drömmar ett bra tag. En underbara man som är obotligt förälskad i mig, ett stort hus med stor trädgård i vackra vyer och vi lever lyckligt resten av våra liv.
Åhh jag blir så trött på mig själv ibland!!
Jag är verkligen bördig och nördig. Men lyckas aldrig sluta drömma mig bort.

lördag 24 januari 2009

Mammut


Var och kolla på Mammut idag med Aysen och Bilgen.
En film som känns som att när filmen är klar så har man ingen tanke om den. Men ju längre tid efter filmen kommer fler och fler tankar upp. Jag känner mig illa till mods och inte säga vad det beror på. Är det ensamheten, strävan efter lyckan eller inte känna sig behövd?
Kan vi människor bli lyckliga eller kommer vi alla söka lycka livet ut. När kan man känna sig nöjd? Vad får en att känna sig i ro?
Jag har fått mig en rejäl tankeställare
???????